Forsslända, bäcksländenymf eller en streamer. Eller ska det vara en fjädermygga? Bjuder du inte på något som liknar den naturliga är huggen långt borta, hur flitig du än är. De kräsna rödingarna i Kvikkjokksfjällen nobbar.
Utan koll på vilka insekter som kläcks under sommarsäsongen och om de just nu är i nymfstadiet, puppa eller torrfluga är det svårt att få fisken att nappa. Inget duger. Då knotten kläcks nappar fisken inte på något annat, de är fullt upptagna med att plocka larver bland stenarna i grunda vatten.
–Rödingen är nyckfull och gäckande, och definitivt den vackraste. Därför blir den ännu mer attraktiv för en sportfiskare, säger fiskeguiden Daniel Nordvall, NordvallFishing.
Det ologiska kan funka
Till fiskevattnen i Kvikkjokksfjällen, alldeles invid världsarvet Laponia, återvänder Daniel ofta med sina gäster. Efter en kort helikoptertur, och efter att ha rest lávvon, tältkåtan, strategiskt vid stranden, väntar tre, fyra eller fem innehållsrika dygn. Forsande glaciärälvar och klara fjällsjöar är en flugfiskarens våta dröm. Här är fjällrödingens och öringens hemvist. Från midsommar och hela juli är bästa tiden, åtminstone för röding, däremot det är liten idé under de ljusa sommarnätterna. Största chansen att lura fast den rödglänsande skönheten är tidigt på morgonen innan det hunnit bli för varmt eller under sen eftermiddag.
–Det gäller att välja rätt fluga och vara uppmärksam på var fisken står. Om rödingen lyser med sin frånvaro måste man ibland prova det ologiska. Testa färgglada flugor som inte imiterar en insekt och att gå ner på djupet med förtyngda flugor är aldrig fel. Kanske välja en fiskeimitation, som den klassiska rödgula streamern Micky Finn, tipsar Daniel.
Är vattennivån hög brukar det vara trögare, är det lågt blir vattnet varmare vilket inte heller är bra. Då får man fiska mer mot natten.
Strömmande vatten kräver kunskap
Nattetid ökar chansen att få en präktig öring. Öringsfiske med fluga i strömmande vatten ett sant nöje. Öringen är den tuffaste och roligaste att fiska med fluga, den kämpar verkligen för att överlista sin baneman. Att byta till streamer ökar chanserna, kanske en Wolly Bugger, en hybrid mellan stornymf och streamer.
-Öringen gillar när det är rörelse i vattnet. Strömfisket kräver kunskap. Man måste läsa vattnet och försöka gissa sig till var fisken står mellan stenarna. I strömmande vatten är fisken ofta urstark. Det är inte heller helt lätt att landa den, det är en sport i sig, säger Daniel.
Vattnet är verkligen klart. Oavsett om det är grunda strömmar med hårt vatten eller i djupa grubbor med lugn ström kan man ofta se var storöringen står. Desto mer enerverande när den konsekvent nobbar alla godbitar på linan som flyter förbi. Men också eggande. Vadarutrustning är närmast omistlig för den som vill ge sig hän. Mer regel än undantag är att åtminstone en per tur halkar eller trampar för djupt, vilket brukar framkalla viss munterhet. För dem som klarat sig. Det är sånt som händer. Efter någon timme vid elden är personen torr och varm igen.
-Säkerheten är viktig. Som guide måste man försöka styra gästerna så att inget allvarligt händer, säger Daniel.
Även myggorna bidrar till naturupplevelsen
Runtomkring reser sig mäktiga fjälltoppar. Det är verkligen grant. Vid strandkanten vippar blekgula hjortronkart i kvällsbrisen. Lappvedel, hönsbär och olika starr vajar mellan låga fjällbjörkar. Den ymniga växtligheten gör sitt för att gynna röding- och öringsstammarna i de näringsfattiga fjällvattnen. Växterna föder insekter. Insekterna föder fisk. Molnet av mygg och knott som surrar runt öronen är också de en förutsättning för fiskbeståndet som ingen vill vara utan. Allt hänger ihop.
Från att ha varit en engelsk snobbsport är flugfiske numera en folksport. För somliga är flugfisket en hel vetenskap medan andra sätter avkopplingen främst. Gemensamt är naturupplevelsen. Att få mycket fisk är inte det viktigaste, även om chansen är stor på fluga. Tiden är förbi då folk förväntade sig att fylla en hink. Tack och lov.
Ansvarsfullt och hållbart
NordvallFishing månar om ett hållbart fiske och därför är kutymen att endast ta upp en matfisk per dag, resten släpps varsamt tillbaka. Att ta med fisk hem är inte aktuellt. Det är knappast därför man kom.
-Det är viktigt att handskas med fisken på rätt sätt för att inte skada den. Större fiskar vill man gärna fotografera innan släpps tillbaka, vilket går bra om man då håller den under buken med öppen hand och har andra handen längre bak med ett försiktigt grepp om stjärtspolen. Man ska absolut inte klämma fisken eller hålla den i gälarna, förklarar Daniel.
-De stora är särskilt viktiga som reproduktionsfiskar. Det är viktigt att de får simma vidare.
Daniel har noterat att framförallt den yngre generationen tänker mycket på hållbarhet och hållbart fiske. Han upplever att de också är mer försiktiga och undviker att bryta kvistar och elda i onödan.
Goa stunder vid elden
Efter de första dagarnas intensiva fiske med oavbrutet fiskesnack så fort tillfälle ges, brukar en vilsam ro infinna sig i själen. Samtalen vid kaffeelden glider över till livet i allmänhet och kan ibland bli både tankeväckande och djupa.
Daniel, som själv fiskat med sina morbröder sedan han lärde sig gå, uppskattar verkligen att dela både upplevelsen och kamratskapet med andra. Han är också stolt att få visa upp den dramatiskt vackra men ändå så inbjudande naturen.
Folk kommenterar att det är så orört och uppskattar att det inte är så mycket folk i farten.
Mätt mage är a och o
Ibland kan vädret bli både tufft och hårt, fastän det är sommar.
-Jag brukar uppmana alla att ta med både regnkläder och varma kläder, annars blir det inte muntert, säger Daniel.
Varje erfaren fiskeguide vet också att det är A och O att hålla sina gäster mätta. Humöret stiger alltid efter en rejäl matportion och lite gott kokkaffe. Ofta vankas det lokalproducerade läckerheter som Daniels egentillverkade suovas, kanske med pasta och en krämig sås toppad med Skabramost. Eller så viras dagens fiskefångst in i folie med smör, dill, citron och lite salt som sakta får gojsa till sig på glöden. Även en regnig grådag får motivationen en kick om tillvaron dessutom kryddas med lite historieberättande, något som Daniel är bra på.
-Det kan bli allt från mina egna fiskeuppleveser till att berätta om naturen runtomkring, om Laponia, samekulturen och de vilda djuren i fjällvärlden, säger Daniel.
Räddaren i nöden
Även om fisket i strömmande vatten och forsnackar är uppskattat uteblir inte spänningen i lugnare vatten som större sel och sjöar. Fast ibland går det inte alls som tänkt. Inte ens ett nafs. Ändå tänds hoppet på nytt när man för femtielfte gången rafsar i flugasken efter en Klinkhammer eller en Streaking Caddis som blev till under kökslampans sken en mörk decemberkväll. Kanske den här? Men nä.
Dags att byta fokus. Tur att det finns en räddare i nöden. Den nappvilliga harren! En insektsätare av rang som inte alls är lika kitslig som sina ädlare kamrater.
-Allra roligast är ett ytligt harrfiske med torrfluga. Det är fantastiskt roligt, säger Daniel Nordvall.
Säga vad man vill, oavsett teknik, rutin och kunskapsnivå är sportfiske en fantastisk hobby. Och fullärd – det blir man aldrig!
Text: Iréne Lundström Foto: Nordvall fishing
