Oavsett om du är van fjällvandrare eller nybörjare är Padjelantaleden ett utmärkt val. I Sveriges största nationalpark kan man vandra, om och om igen.
Midnattssolen i Världsarvet Laponia flödar ända till mitten av juli. Då peakar själva livet, fjällväxternas blommor börjar gå i frö, försommarens myggsvärmar har säkrat nästa generation, fåglarnas ägg är kläckta och hjortronkarten börjar mogna. Månaderna som följer är perfekt för fjällvandring. Men kom ihåg att du inte får ha hund med dig eftersom Padjelanta är renbetesmark. Skulle den ha halkat med på resan får den vackert stanna på hundpensionat i Jokkmokk under tiden.
Många alternativa vandringar
Den femton mil långa Padjelantaleden mellan Kvikkjokk och Ritsem går delvis genom nationalparken med samma namn. Det lulesamiska namnet är Badjelánnda som betyder ’det högre landet’, vilket stämmer på pricken.
Du kan välja att starta i Kvikkjokk, eller i Ritsem. Om du väljer att starta från Kvikkjokks fjällstation tar du båttaxi genom det ringlande deltat. När du vinkat hejdå till båtföraren har du en god bit att gå genom gran- och fjällbjörkskog, innan du kommer ovanför trädgränsen. De blomstrande ängarna vid nybygget Njunjes under den karaktäristiska och mycket frekvent fotograferade Skierfeklippan blir troligtvis ditt första etappmål.
Från Kvikkjokk går dagliga helikopterturer till Stáloluokta. Många väljer att flyga dit och gå en kortare tur till Änonjálmme. Det finns två vägval att göra i den norra delen av leden. Det går att börja – eller avsluta – vandringen i Vájsáluokta eller Änonjálmme. Lederna sammanstrålar vid Sállohávrre. Båt går flera gånger dagligen mellan Ritsem, Änonjálmme och Vájsáluokta under högsäsong.
I den norra delen av leden är terrängen lättvandrad. Stigarna är fina och bitvis spångade. Där kan du räkna med en behaglig vandring som tar mellan fem och åtta dagar. I många andra fjällområden kan terrängen vara stenig, vilket du mestadels slipper här.
Köp gáhkko av stugvärden och fiska din middagsmat
Tretton stugor, varav sju i Laponia, ligger på cirka 13–15 kilometers avstånd, vilket är bra dagsetapper. Stugor som ligger utanför Laponia ägs och drivs av STF (Svenska Turistföreningen) medan stugorna inne i Laponia sköts av samebyarna Jåhkkågasska, Sirges och Tuorpon, som har sina renar på sommarbete i området. Stugornas standard är god och en extra bonus är att du här och där kan köpa rökt fjällfisk och gáhkko, den traditionella mjuka glödkakan, av stugvärdarna, utöver den vanliga provianten som finns till försäljning. Att handla längs vägen är onekligen fiffigt, en alltför tung packning gör ingen glad.
Inne i nationalparkerna råder fiskeförbud, men det finns ett undantag. Fiske är tillåtet inom en kilometer på båda sidorna om Padjelantaleden. Med fiskekortet Jokkmokkskortet, för statens vatten ovan odlingsgränsen, får du ta upp två laxfiskar per dag
Kalkrika hedar med unik flora
Padjelantas runda fjäll, blommande hedar och stora sjöar bildar ett landskap som är vilsamt både för ögat och själen. Det är lätt att falla in i en vilsam lunk och egna tankar. Många tycker att sträckan mellan Stáloluokta och Arasluokta är den vackraste.
Padjelantas flora har en imponerande mångfald av fjällväxter som fått botaniker smått extatiska genom århundradena. Carl von Linné passerade på sin tid både Staloluokta och Arasluokta på sin väg till och från Norge. Han häpnade över artrikedomen och alla växter som han aldrig tidigare stött på. Inventeringsarbetet var nästan övermäktigt. Hans fältstudier i dessa trakter blev det kända bokverket Flora Lapponica.
I reseskildringen som kom ut efter hans död fanns många observationer av den samiska kulturen och han beskrev förundrat samernas levnadsförhållanden och utmärkta fysik.
Ha inte bråttom
Det är stora stråk med kalkrika bergarter har gynnat kärlväxterna i Padjelanta. Floran på fjällhedarna är unik. Här finns mer än 400 kärlväxter som man inte hittar någon annanstans i fjällen. I hela Europa är det bara i Padjelanta som den fridlysta raggfingerörten växer. Den intensivt blå fjällgentianan, Gentiana nivalis L., Kung Karls spira, Pedicularis sceptrum-carolinum L., fjällsippa, Dryas octopetala L., lappljung, Phyllodoce caerulea (L.) Bab., lapsk getväppling, Anthyllis vulneraria L., och fjällgröna, Diapensia lapponica L., är några andra exempel på rariteter. Kontrasten mellan de pyttesmå växterna och de stora vyerna är häftig. Ha inte bråttom. Det är inte antalet kilometrar som räknas på en vandring, utan vad du upptäcker och upplever längs vägen.
Förutom en växtflora är det ingen dum idé att ta med en fågelbok. Att själv kunna lista ut om det är en fjällpipare, Charadrius morinellus, eller en ljungpipare, Pluvialis apricaria, som flyger förbi förhöjer upplevelsen. Har du även en kikare med dig blir spaningen ännu mer intressant. Det finns utmärkta appar, där man kan lyssna på fågelläten för att försöka identifiera vilka fåglar som kantar ens väg. Men, här höjer många numera ett varningens finger. Risken att störa fåglarna under deras korta häckningsperiod är stor om de plötsligt måste konkurrera med en digital rival. Lyssna hellre på fågelsången när du tar igen dig på stugbritsen på kvällen, och bestäm dig för vilken fågel du ska lyssna efter imorgon.
Strunta i mobilen och se dig om
När det gäller mobiltelefonen är nog det absolut bästa rådet att ha den avstängd under vandringen. Täckningen är ändå oftast sisådär, så ta chansen att ha ett hälsosamt avbrott i den annars så uppkopplade vardagen. Kameran däremot, är närmast omistlig.
Om du är uppmärksam kanske du upptäcker spår av renvallar, eller mjölkvallar som de också kallas. De avslöjar sig som gröna gräsfläckar uppe på fjällhedarna. Vallarna är en kvarleva från tiden då renarna var tamare än idag och renskötseln mer småskalig. Mjölkvallarna användes vid mjölkning av vajorna (renkorna) och som betesmarker. Denna form av renskötsel är historia sedan mer än femtio år men fortfarande syns spåren.
Friskt vatten och efterhängsna följeslagare
Överallt rinner fjällbäckar med rent, klart och kallt vatten som smakar ljuvligt gott. Ta för dig. Det är bara att fylla vattenflaskan. Ett stort plus är att alla större jokkar i Padjelanta har broar, så här slipper du besvärliga vad.
Om du går i början av säsongen lär du upptäcka att du är ett efterlängtat villebråd. Mygg och knott kommer att trå dig hett. Se för allt i världen till att ha myggmedel med dig, och kanske en mygghatt. Har du tur blåser det, och då är myggen mindre besvärande. Från slutet av juli och i augusti brukar den värsta myggsäsongen ha gett med sig. Den nya generationen är säkrad för nästa år. Och du har kanske sluppit bidra till den.
Planera din tur
Planera i förväg, studera kartor, köp eller låna böcker om Padjelanta, läs vandringsbloggar eller prata med andra vandrare. Ju bättre förberedd du är desto mer får du ut av din vandring. Ha inte för höga ambitioner utan inse att det är själva vandringen som är målet, inte att komma fram. Det är bättre att verkligen uppleva en kort bit av Padjelantaleden än att hasta igenom hela. Planera in en extra dag, eller håll ditt slutdatum öppet.
Unna dig själv att verkligen sätta dig ner och bara betrakta Padjelantas allra vackraste sjö, Virihaure, eller något annat som fascinerar dig, en halv dag om än. Det – om något – är väl investerad tid.
Text: Iréne Lundström
